Resultatet av dagens löppass:
- Sönderslagna träningskläder
- Stukad vänsterfot
- Uppskrapat högerben
Örgrytes gator är fan farligare än Alperna. Nu sitter jag med isbandage, en whisky och ett utkast till stämningen av Göteborgs kommun för deras felplacerade jävla trottoarkanter.
Det finns något vackert i att kunna retirera. Att ta ett kliv tillbaka i livet och inse att allt inte blivit som man tänkt sig. Att lägga sina drömmar bakom sig. Tänka om och gå vidare.
På vägen måste man också släppa de saker som hörde till de kraschade drömmarna. Varför inte på Tradera?
På tal om Google då. Kanadensaren Jon Rafman har uppenbarligen spenderat en del tid med Google Streetview. För att bespara oss det har han samlat ihop de absolut snyggaste bilderna därifrån.
Klart sevärt.
Att följa upp sin skidsemester lite seriöst: Registrera dina åk med GPS, exportera hela rasket till Google Earth och sitt sen och kolla in dina svängar i 3D.
Sjukt kul.
Här är en repa från Le Tour ner till en by i Schweiz. Fast när jag åkte var det lite mer snö.
Klicka för större bild.
Jag är tillbaka. Hel och välbehållen. Om än med ett större antal blåmärken på benens insidor. Jag är ju inte en fulländad skidåkare direkt. Men jag har allt tagit mig ner för det mesta. Och klättrat uppför en hel del också för den delen.
Den nördige kan ju notera att jag avverkade 42 623 höjdmeter. Ett vertikalt marathonlopp med andra ord. Mestadels offpist.
För den mindre nördige kan jag berätta att solen sken på oss i princip hela tiden. Snön var ok, om än inte perfekt.
Och det dracks en och annan öl. Förvånansvärt nog i ganska beskedliga mängder. Och jag gick och lade mig sådär 22.00 nästan varje kväll. Jag menar, det var ju ingen semester det handlade om. Det var träningsläger.
Inte nog med att jag har varit lite lat med att uppdatera den här sidan. Nu ska jag dessutom dra till Argentière i Chamnonix-dalen en vecka. Övertygad om att stora mängder snö och pudersnö ligger där och väntar på mig.
Seså, gå nu och skriv upp detta på en lapp och sätt på er ytterdörr så att ni blir påminda om det när ni går till jobbet.
Min nya favoritsak. iPhone-luren. Ställ och analog förstärkare á la trattgrammofon i ett. Förvånansvärt bra ljud.
Det är ett geni som kom på det här.
Jag älskar att någon kommer på att räkna ut sånt här.
Göteborg alltså. Kålle, Ada, änglar, varv, mutor, spårvagnar, Glenn, regn osv. Varumärke, själ, myter. Kalla det vad ni vill. Tyck vad ni vill. Men man brukar åtminstone veta i vilken stad man är när man klampar runt här.
En av de viktigaste ingredienserna i Göteborg själ finner vi i var och varannan gatukorsning. Vi hör det hela tiden. Vi som bor här reagerar reglexmässigt och slänger iväg en van blick åt olika håll . Turisterna skräms och stressas.
Plingandet.
Det fina plingandet som betyder att man är i riskzonen för att bli överkörd av en spårvagn. Den varma signalen av omtanke. Signalen av kärlek från staden till oss som bebor den.
Signalen man kunde ladda ner som SMS-signal på GP:s sajt. Singalen som Håkan Hellström odödliggjorde i avslutningen av sin i sig odödliga låt.
Signalen som är fundamentet Göteborg är byggt på.
Så vad är det som händer?!
Gatubolaget har monterat upp nya signalstolpar vid Kungsportsplatsen, stadens hjärta. Kanske även på fler ställen.
När spårvagnarna närmar sig kommer det inte längre ett fint analogt klockpling från stolparna. Det kommer ett störigt jävla digitalt pling som låter som något en fjortonårig prao-elev har laddat ner från nätet.
Vad fan är det frågan om!!? Ska det vara så här?!
Vad blir nästa steg? Ska vi sluta äta räkor? Sätta segel på paddan-båtarna? Ta bort smeknamnen på alla offentliga byggnader? Ha en blå kanin på Liseberg? Sluta krocka Tingstadtunneln?
Vi måste höja vår röst. Vansinnet måste få ett slut. Någon måste avgå.
De nya onda signalerna.
-Åk till Ica Kvantum i Lerum. Ta en grön kundkorg. Hoppas på det bästa. Vi bjuder på cider.
Tips: @nyrenius
På måndag befinner sig min arbetsplats ca 30 meter från min nuvarande. Snett uppåt.
Det går bra nu.
senaste kommentarer