men lite bilder till slut då

Eftersom jag är lat har jag inte orkat lägga upp några bilder från vår östeuropa-semester. Förrän nu.

Tänk vad lite ledighet kan åstadkomma. Have a look.

allt i ett

beer

Jaha. Nu kan vi nog undanröja alla tvivel till vem som kommer att få nästa nobelpris i kemi.

Pizza beer.

Genialt. På alla sätt.

pin up cats

Ähj det var längesen jag postade något om katter. Så här har ni:

Cats that look like pin ups.

25 år senare

Jo, det var ju det där.

Klassfesten.

Jag gick ju på den till slut, utan att riktigt kunna förklara varför. Men jag kunde inte heller formulera någon anledning till att låta bli.

Eftersom det var ett återtåg raka vägen ner i tonåren passade jag och min gamle vapendragare Redaktörn på att stärka oss med tre stora öl på en lokal krog innan vår entré. Det gjorde oss gott. Det visade sig att vi kom ihåg vad ganska många i klassen hette och så. Lika bra gick det kanske inte med lokalsinnet, eftersom vi lyckades cykla vilse där i vår lilla barndomsstad.

Hur som helst. Fram kom vi.

-Vad lång du har blivit, var det första jag fick höra.
-Jo tack, en har ju hunnit bli 41 år, förstår ni.

Fast det var kanske inte så konstigt. Där var flera jag inte sett sen jag var 16 år och då hade väl inte alla mina 184 cm gett sig tillkänna ännu.

Men jag kände i alla fall igen de flesta. Förfallet har alltså inte riktigt inte hunnit nå oss än, även om inte av männen i sällskapet såg direkt ut att ha för vana att tacka nej till chips.

Sen stod vi där. I ett nyrenoverat kök i ett 70-talsområde i min barndomsstad. Glada historierna avlöstes av dåliga. Det var giftermål, barn och äventyr. Men också sjukdom, död, missbruk och annat elände.

Men på det stora hela var det uppsluppet och trevligt. Vi hade en hel del att prata om.

Ja, sen spårade det förstås ut som det gör när vuxna människor tror de är tonåringar. Det kanske förekom lite drama och det kanske ritades med spritpenna på köksskåp och så. Men sånt förstärker ju i regel bara stämningen.

Och plötsligt var klockan fyra på morgonen och jag fick förklara för Redaktörn, som vid det här laget hade en kartong på huvudet, att han missat sitt tåg med fyra timmar varpå vi cyklade hem till min mor där han fick sova på golvet. En sån god kamrat är jag.

Dagen efter läste vi på nätet att grannhuset brunnit ner.

Jag vet inte riktigt om vi var inblandade i det.

sa jag att jag är sjukt förtjust i animerad gif?

https://i.chzbgr.com/completestore/12/11/29/UToEkjUKi02_LgHr3TLq3g2.gif

samtidigt på kontoret

samtidigt på kontoret

ögonläkare, inte livscoach direkt

-Jodå, det var ju kul så länge det varade, säger han lite lagom krasst innan han fyrar av sin diagnos.

Jag har suttit där en stund. Tittat i en apparat. Fått lite gula droppar i ögonen. Ögonläkaren har hummat lite efterhand.

Och nu var det alltså kul så länge det varade. Det här med att använda kontaktlinser. Jag har utvecklat nån slags intolerans mot linser. Blodkärlen i mina ögon växer i riktningar det inte är tänkt.

Den exakta diagnosen spelar kanske inte så stor roll. Det är inget konstigt och inget akut. Men det ska inte användas några linser mer.

Det var kul så länge det varade. Fint sagt. Jag ser ju verkligen fram emot att använda glasögon.

För att trösta mig lite avslutar han med att bläddra i sina papper och konstatera:

-Ja, och då har du ju fyllt fyrtio, så du blir snart ålderssynt och behöver glasögon i alla fall.

 

 


samtidigt twittrar

senaste kommentarer

arkiv


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 186 andra följare