vätternrundan

Motalas bilburna ungdom har beslutat sig för att spela raggarmusik på högsta volym och cirkulera i de centrala delarna av stan. I den lånade lägenheten jag försöker sova i snarkar en dansk som om det vore hans sista natt. De fattiga fyra timmarna jag planerat att sova blir det inte mycket av. Kvart i tre är alla tio i lägenheten på fötter för att pumpa däcken, fylla vattenflaskorna och tejpa fast energikakor på cyklarna. Regnet har upphört men det är ganska kallt.

04.06 klickar jag fast skorna i pedalerna och rullar iväg. I vanlig ordning har jag bestämt mig för en lugn resa och för att ta det som en utflykt. När motorcyklarna släpper klungan glömmer jag, precis som vanligt, detta helt och hållet och trampar på som en galning.

Därefter följer många timmar av den ganska monotona sysselsättning som cykling utgör. Jag unnar mig 6 min paus i Gränna efter 8 mil och 16 min i Hjo eter 18 mil. Det stör mig lite att stoppet i Hjo tar sådan tid, men jag vet hur god lasangen de serverar är.

Förhållandena är förmodligen så bra det går. Mycket medvind och efter några timmar blir det lagom varmt. De få gånger man inte strirrar på backdäcket på cykeln framför lägger man märke till hur vackert det är i trakterna kring vättern.

Benen känns pigga nästan hela varvet. Det är värre med övriga kroppsdelar. Ryggen och axlarna värker ganska tungt och efter 20 mil förklarar ena knät att det mycket hellre skulle syssla med något annat. Det är dock först när jag kliver av cykeln vid Hammarsundet fyra mil från mål som jag verkligen känner hur ont det gör. Därför unnar jag mig lite extra paus, 15 min.

Sista milen är ganska sega och jag ränkar kilometer för kilometer. Eftersom jag inser att jag är på väg mot att gå under tio och en halv timme kommer jag på att jag ska spurta sista milen och hakar på en snabb klunga och snittar sådär 38 km/h sista biten mot mål.

Sluttid blir 10.28, snitthastighet 31 Km/h. En rejäl förbättring mot fjolåret.

Det bli ingen rast och vila efter målgång. En dusch och lite eftersnack innan det handlar om fotboll på Harrys. Ölen smakar godare än på länge och EM-matchen är rolig ända in i slutminuten.

När jag sätter mig i baksätet på Mr Epo’s Saab för hemfärd känns kroppen fortfarande funktionell. När jag kliver försöker kliva ur några timmar senare tror jag att den bäst kan beskrivas med ett ord som används frekvent i CSI.

Likstelhet.

Annonser

2 Responses to “vätternrundan”


  1. 1 Mr Epo måndag 16 juni, 2008 kl. 09:14

    Jag synar din likstelhet och höjer med kraftig förkylning…

  2. 2 samtidigt måndag 16 juni, 2008 kl. 09:27

    Mmm… för tuff för att cykla med jacka…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




samtidigt twittrar

senaste kommentarer

arkiv