skog och bar

Hon står där i baren och synar mig noga.

– Alltså, jag tycker jag känner igen dig… Du brukar vara ute och springa en del va?

Äntligen. Efter alla dessa år. Efter tusentals mil i ur och skur. Äntligen får jag mitt erkännande. Lön för mödan.

Det är ju inte direkt ovanligt att man möter kvinnor snyggt löpsteg i spåret. Men det är ju inte direkt så att man börjar småprata med dem där. Det finns ju en viss risk att de ringer polisen. Och man kanske trots allt inte visar upp sin bästa sida när man flåsar, luktar illa och har snor i halva ansiktet.

Så det här mötet känns banbrytande. Efter en stund visar det sig i och för sig att hon inte direkt är ute efter mitt löpsällskap. Dessutom har hon sprungit marathon snabbare än mig.

Men ändå.

Nu funderar jag på att ha samma kläder på krogen som i löpspåret. Då skulle det bli ännu lättare att känna igen mig.

Annonser

2 Responses to “skog och bar”


  1. 1 Mr epo tisdag 8 februari, 2011 kl. 18:29

    Ingen dum idé. Man kan ha dem i Tv-soffan också. Bara en idé när man inträder i medelåldern…

  2. 2 samtidigt onsdag 9 februari, 2011 kl. 10:36

    När folk sätter likamedtecken mellan träningskläder och myskläder vet man att det handlar om innebandyfolk…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




samtidigt twittrar

senaste kommentarer

arkiv