den onda triangeln

De har byggt en finfin tunnel under hela Malmö. Ett genialt drag rent transportmässigt. Mina vänner bor precis vid den nya stationen vid Triangeln och därmed kan man sitta och suga på den sista ölen till sådär 10 minuter innan sista tåget går norrut.

Med denna ytterst rimliga tidsmarginal marscherar jag och mitt sällskap för kvällen, Magic, raskt mot nämnda tåg. Den nya stationen är en vacker skapelse. Glas och grejer. Men det som slår en mest är hur djupt tunneln ligger. Det är ett par tre långa rulltrappor innan man når perrongen. I jämförelse framstår den långa rulltrappan på Arlanda Express inte som mer än ett fotsteg.

Detta stolta byggnadsverk har skåningarna alltså lyckats fullborda. Saker de inte lyckats lika bra med är att fundera över om det vore praktiskt för resenärerna att kunna köpa sina biljetter på perrongen. Det känns som att det hade varit en gångbar och självklar funktion.

Ja, nu kan ni förmodligen räkna ut reseten av den här historien.

Vi står alltså där på perrongen och inser att vi passerat alla existerande biljettautomater. Gör ett snabbt överslag på minutvisaren och sätter iväg uppför rulltrapporna. Det var kanske inte riktigt vad kroppen hade tänkt sig som avslutning på kvällen och med en puls på 180 börjar vi fippla med de där automaterna. Av den självklarhet som dessa situationer alltid innehåller, så strular givetvis kortbetalningen. Det tar en minut längre att ordna de där biljetterna än vad vi hade estimerat under den snabba planläggningen.

Trots en tapper språngmarsch ner för trapporna missar vi givetvis tåget.

Summa summarum. Efter att ha hostat upp 200 spänn för tågbiljetter traskar vi uppgivet bort till en taxi och hostar upp ytterligare 1000 spänn för en tur till resans slutmål i andra änden av Skåne.

Fast när jag tänker tillbaka så fanns det ett moment i det hela som gjorde att det var värt varenda spänn.

Ögonblicket när Magic brister i sitt omdöme kring rulltrappornas färdriktningar och därefter inte kommer på något sätt att korrigera sitt misstag. Följaktligen springer vi nedåt i vars en rulltrappa. Fast Magic springer med älgkliv mot färdriktningen.

Där pratar vi stor komik.

Det första steget ner i den onda underjorden.

Annonser

3 Responses to “den onda triangeln”


  1. 1 Lena måndag 25 april, 2011 kl. 21:11

    Hade det inte varit billigare att betala tillägget för att lösa biljett ombord på tåget…

  2. 2 Magic onsdag 27 april, 2011 kl. 12:44

    Så här i efterhand verkar det ganska rimligt att vi borde ha betalat tillägget ombord.
    Jag tror att det var de många påskölen man blev bjuden på som gjorde att jag inte längre kunde skilja på upp och ner.

  3. 3 samtidigt torsdag 28 april, 2011 kl. 10:38

    I min stad innebär den sk tilläggsavgiften en summa på 5000% av biljettpriset. I folkmun kallat spårvagnsböter.

    Jag tror inte ett dugg på den lösningen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




samtidigt twittrar

senaste kommentarer

arkiv