pensionärsadoption

Redan i annonsen anar jag att hon är en äldre människa. Barbro. Det står vilken tid man får ringa och det går minsann inte att svara på den lånade mailadressen.

Två förvirrade samtal senare står jag där hemma hos Barbro och Åke. Guldhedens mysigaste pensionärspar. Och jag kommer att stanna en stund.

Barbro insisterar på att jag ska provsitta fåtöljen upprepade gånger så att jag verkligen förstår att den är bekväm. Sedan får jag hela fåtöljens historia berättad för mig. Det behövs inga stämplar eller etiketter för att intyga att det handlar om en äkta 60-tals fåtölj och inte en dålig kopia. Barbro kan historien på sina fem fingrar.

Sen blir jag kringvisad i lägenheten och får veta en del om övriga möbler. Jag inspekterar den fina utsikten i alla vädersträck. Jag får går ut och inspektera balkongen. Får veta hur grannarna är.

Jag berättar jag om min lägenhet och mina möbler. Och till slut drar jag hela mitt levnadsöde.

Det som skulle bli ett snabbt köp övergick i nån slags kafferep.

När jag väl har kommit därifrån så saknar jag dem direkt. Barbro och Åke. Jag skulle vilja ha två mysiga pensionärer hemma. De kunde sitta här och vara mysiga om dagarna. Vi kunde lösa melodikrysset tillsammans på lördagar. Det hade varit jättetrevligt.

Jag ska lämna in en adoptionsansökan.

Nu står den i alla fall här i ett hörn.

Annonser

0 Responses to “pensionärsadoption”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




samtidigt twittrar

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

senaste kommentarer

arkiv