Archive Page 2

statistik inför kommande premiär

Väsentlig kunskap. Vilken Bond har fått ligga, kröka och ha ihjäl folk mest? Oväntat nog verkar Daniel Craig dricka mest martini.

Allt enligt The Economist.

Annonser

fem städer, femton dagar

Jag gillar att semestra med lite tempo. Så varför inte avverka halva öst- och centraleuropa på drygt två veckor? Så blev det.

Bukarest
Bortsett från Ceaușescus galna palats, bara slaget av Pentagon i storlek, så finns det väl egentligen inte så mycket att se i stan. Det är mest stort, brötigt och trafikerat. Men det där palatset är trots allt imponerande på sitt eget sätt.

Mer överraskande var att Bukarest hade de trevligaste bar- och restaurangkvarteren vi stötte på. På uteserveringarna i gamla stan vilade det minsann inga ledsamheter inte. Åtminstone inte hos den förmodat lilla klicken av befolkningen som har råd att hålla på med nöjen av den typen.

Sofia
Ett betydligt lugnare ställe. Trots sin storlek mest idylliska små kvarter med låga hus och trädbeväxta trottoarer. Finfint. Här skulle jag kunna bo. Dessutom i Karpaternas gränsland så man kan ta lokalbussen till ett hyfsat skidsystem. Fast vi tog förstås taxi. Och kabinliften var förstås bara öppen på helgerna. Men ändå.

Belgrad
Kanske det intressantaste stället. Ett av europas mest strategiska läge har inneburit krig och belägringar mest hela tiden genom årtusendena. Och ärren från Nato’s bombningar 1999 var fortfarande tydliga. Trots det trevliga bohemkvarter att dricka billig öl i. Och glömma bort allt kring nutidshistorien man egentligen skulle vilja fråga om.

Sen var nån serb var dum och stal mina kameragrejer och mina favoritsolglasögon. Men jag kan gilla dem ändå.

Budapest
En klassiker. Kanske Europas vackraste stad. En ultimat kombination av arkitektur, muséer, bad och broar man kan dricka öl på. Lite dyrare än resten av resan, men fortfarande ett perfekt och billigt weekendalterntiv. Åk dit.

Bratislava
En av de nyaste huvudstäderna i Europa. Men med en rik historia. Och ett slott. Och några palats. Och några muséer. Och sånt.

Fast vid det här laget var jag ganska trött på att turista. Men en takbar i en bropylon gjorde ett djupt intryck på mig.

vidare i öst

När vi tågluffade för 20 år sedan var det egentligen en ganska eländig tillvaro. Vi var fattiga som kyrkråttor, sov på tåggolv, åt i princip aldrig, gick olympiska distanser varje dag och glädjeämnena kom ofta ur en tetrapack.

Det har väl hänt en del sen dess. Eller, tja kanske inte så mycket egentligen. Men vi har i alla fall råd att leva lite bättre. Och lite bekvämare har vi blivit.

Vi åker nattåg i en skitig sittvagn och sover på kors och tvärs i kupén. Men när vi kommer fram har vi bokat en extra natt på fyrstjärnigt hotell, så att vi kan gå rakt upp på rummet och duscha för att sen käka frukost innan vi går och lägger oss och sover.

Det är lite bekvämare nu.

Nåja. Bukarest, Sofia och Belgrad är avklarade. Sedan igår är vi i Budapest. En gammal bekant. En mycket vacker sådan. Det ska bli intressant att se hur den här staden utvecklats sen vi var här för 20 år sedan.

interrail. so far.

De första höstlöven har börjat falla från lindarna på Vitosha Bl, Sofias paradgata. Men sommarvärmen har dröjt sig kvar. Det är 30 grader på eftermiddagarna. Det fikas på uteserveringarna. Eller dricks drinkar. Människorna här verkar vara mer inne på att dricka kaffe och drinkar än att äta. Serveras det något så är det mest glass.

Men hur som helst passar folk på att njuta av vädret.

Och det är enkelt att trivas i Sofia. Mellan de stora katedralerna och paradhotellen ligger det mest lugna små kvarter med en lummiga alléer längs fasaderna. Småstadskänslan är påtaglig. Det ligger ett behagligt lugn över staden.

Annat var det i Bukarest. Där var trafiken illasinnad och boulevarderna breda som fotbollsplaner kantade av antingen Ceausescus galna monumental-byggnader eller ganska medfarna paradpalats från Rumäniens forna glansdagar.

Om Bukarest är en brölande storebror som kastar ölburkar runt sig för att få lite uppmärksamhet är Sofia den lugna lillasystern som det går bra för i skolan.

Trevliga att umgås med båda två, men på olika sätt.

Vi har bara varit iväg i fyra dagar. Det känns som två veckor.

 

som på räls

Det är sådär drygt 20 år sedan det begav sig senast. Vi var väl inte ens riktigt torra bakom öronen, hade inte levt så mycket och inte tagit in så mycket av värden än.

Men det brydde inte vi oss om.

Vi åkte förvirrat runt i Europa och såg oss omkring. Vi tågluffade. Man gjorde det på den tiden. Utan internet, utan mobiltelefon, utan det mesta. Man hoppade på ett tåg nånstans. Hoppade av någon annanstans och såg vad som hände.

Och det gick ju förvånansvärt bra.

Det har hänt en del sen dess. Världen har blivit mindre. Europa har förändrats. Vi har blivit äldre. Men på torsdag åker vi igen.

Det är nog lite enklare nu. Lite bekvämare. Och vi har lite mer än kaffepengar som reskassa. Men vi ska nog dricka vin i tetrapack, äta baguette, röra oss i tveksamma kvarter, sitta och glo i parker och annat som ingår.

På torsdag säger vi hej till Rumänien.

jodå förresten…

Jag klarade av den där kräftskivan med bravur. Var jättetrevlig. Och hade ganska trevligt faktiskt.

Sen gick jag hem och lade mig utan att säga till nån.

dags igen

Idag är det dags igen. Kräftskiva i bostadsrättsföreningen. Jag ska umgås med mina grannar.

Det är ju inte direkt nån självklarhet för en gammal introvert stofil som jag.

Men nånstans hoppas man ju på nåot slags drama i Svenska Hjärtan-nivå. Ni vet, när det kör gräsklippare inomhus och ligger med varandras fruar. Av tidigare erfarenhet kan känns chansen inte jättestor, men nån dåre kan ju ha tillkommit.

Taktiken är densamma som tidigare år. Jag går in, är ohyggligt social ett par timmar och sen smiter jag hem när ingen märker.

Sen kan jag ägna ytterligare 12 månader med att vara asocial..


samtidigt twittrar

Fel: Twitter svarade inte. Vänta några minuter och uppdatera den här sidan.

senaste kommentarer

arkiv